Milo min Milo

I Maj 2011 fick vi veta att vi väntade vårt tredje barn. Vi var jätte glada, det var planerat, jag hade tagit ut spiralen i Mars. När vi var på rutinultraljudet i v 18 visade det sig att något inte stod helt rätt till, Dom såg att Milo hade vidgat njurbäcken. Vi fick remiss för att göra ett specialist ultraljud. På specialist ultraljudet såg dom att njurarna var förstorade. Den vänstra hade samma mått sen innan, den högra hade minskat lite, så vi skulle tillbaka i v 31. Vi gjorde där emellan ett könsultraljud och fick bekräftat att det var en liten Milo precis som vi trodde. Även då såg man att njurarna var vidgade. När vi kom till specialist ultraljudet i v 31 hade jag höga förväntningar, dom hade sagt att det kunde försvinna av sig själv och att många barn har såhär, på vissa försvinner det i samband med förlossningen. Jag blev ledsen när dom sa att båda sidorna fortfarande var vidgade, höger lika mycke som tidigare men vänster hade blivit större. Nu var det bara att vänta tills Milo var född och sen utreda det. Vi fick inte så bra information men jag fick med i min journal att läkare skulle undersöka honom efter födelsen. Den 18 Februari 03.40 kom världens underbaraste Milo till världen. Han vägde 4420g och var 53 cm lång. Finns det något underbarare än att få hålla sitt barn för första gången? Vi blev kallade på ultraljud och som vi redan visste konstaterades det att han hade vidgade njurar. Men vad var det som var fel. Han åt, kissade, bajsade, log och skrek som alla andra barn. Milo fick genom gå en kontraströntgen och det var det värsta jag någonsin varit med om. Jag mådde illa och grät. Så små oskyldiga barn ska inte behöva genomlida sånna vidriga saker. Kommer aldrig förlåta mig själv! Det visade iallafall att urinen kom och gick rätt väg så så långt var det inget fel. Efter det fick dom göra en gammakamera undersökning. Det är en undersökning där dom sprutar in radioaktivt ämne så att dom kan mäta njurarnas funktion. Sen var det bara att vänta på svar. Jag var ute och gick när läkaren ringde och jag fick nästan en klump i magen när jag svara men den försvann när han sa att allt såg bra ut. Njurarna såg normalast formade ut och anledningen till att njurarna är vidgade är att han har en trång passage i urinledarna. Måttlig distal uritärstinos. Höger sida är knappt märkbart och på vänster är förträngningen måttlig. Läkaren sa även att dom tror att detta kommer växa bort och att dom troligtvis inte kommer behöva operera. Så vi kommer få åka på kontroller med jämna mellanrum för att följa utvecklingen och Milo kommer få äta penicillin sitt första levnads år. Men han mår bra och är precis som andra barn. Troligtvis kommer han aldrig att märka av det. Idag tänker jag sällan på det, det finns någonstans i bakhuvudet men vi lever och behandlar honom som vilket barn som helst. Han är vårart lilla charmtroll!